Hur är då läget för film på stor duk i Göteborg sommaren 2002?
Ett halvbittert kväde av en före detta Draken-maskinist


The Swedish Widescreen Menu
 


Först om Drakens nedläggning som kommersiell biograf:

Den kortsynthet, historielöshet, brist på kärlek till film på bio och dumhet som SF uppvisade genom att lägga ner Draken, måste vara det värsta exemplet någonsin på stockholmsetnocentrism i filmsammanhang. En lika unik biograf i Stockholm, hade aldrig släppts frivilligt av någon biografägare - inte ens Svensk Filmindustri.

Att påstå, att Draken inte skulle ha förutsättningar för god lönsamhet är dumheter! Alla vi som arbetat på Draken och som tjänstemän på SF i Göteborg på den tid det begav sig vet, att den har kört in enorma kassor och har kapacitet, elegans och storlek att köra in det närsomhelst. Må det sedan vara, att en "rymdskyttel" behöver mera passning och uppmärksamhet av sina filmsättare, tekniker och funktionärer än några enmotoriga "sportflygplan", sammangyttrade i en gemensam hangar.

Draken slog flera gånger biograferna i Stockholm på förstaveckan av samma film. Lägg till detta en human lokalhyra och räkna själv!

Drakens framgångar som vinstmaskin åt AB Cosmorama-biograferna och åt Svensk Filmindustri gäller inte bara en sedan länge förfluten tid på 50- och 60-talen. Perioden mellan Kellys Hjältar (1971) och Stjärnornas krig (1977) var visserligen en mörk tid, med några lysande undantag, men Draken fick en ny storhetstid under 70-talets senare del och fram till 90-talets början. Då blandades framgångsrika repriskörningar i 70mm med nya stora premiärer i både 35- och 70mm från 20th Century Fox, MGM och SF, som "The Rose", "Stjärnornas krig trilogin", "Poltergeist", "Alien", "Never say never again" med flera, med flera - SFs egen produktion av barnfilm icke att förglömma, t ex "Ronja Rövardotter" och Disneys tecknade långfilmer.

Sanningen om nedläggningen av Draken är nog istället, att SF VILLE (!) att Draken skulle gå dåligt och därför slutade att sätta filmer med kassapotential i god tid före det att hyreskontraktet gick ut. Det är ju ingen skillnad på att sälja filmföreställningar och hamburgare! Eller hur? Snabbmat och instant-movies. Fjärran från Mike Todds och Magna Theatre Corporations uttalade koncept för 70mm Todd-AO; Biografföreställningen som ett teaterliknande evenemang! Att inte Sveriges ännu dominerande biografägare skulle kunna unna publiken båda möjligheterna till filmskådande är ynkligt, tycker jag!

I och med att Draken offrats till förmån för hektaplexer med 50-200 platser per salong och endast 35mm projektion, har det totala 70mm mörkret brett ut sig över Göteborg. Läget idag:

Draken, med Göteborgs största filmduk och ljudresurser nog att blåsa rent hela Järntorget, drevs av eldsjälar under några år, med benägen hjälp av Svenska Filminstitutet och Göteborg Film Festival. Sommaren 1999 togs den tillbaka av Folkets Hus, med avsikten att även ha konferensverksamhet. Vi som känner Folkets Hus som biografägare och i andra sammanhang kan bara önska lycka till. Det är väl ett fåfängt hopp att en kommersiellt hållbar filmdistributör skall få ögonen på Drakens unika kvalitéer och delta i verksamheten på "joint venture" basis? Biografen är körklar för 70mm Dolby Stereo och har på sistone också fått ny förstärkare och digitalljud, men används alltså inte längre för dagliga kommersiella biografvisningar. Vi som jobbat på biografen och ansvarat för byggandet av anläggningen, vill dock passa på att varmt tacka alla goda krafter, som lyckats rädda biografen. Svensk Filmindustri till trots! TACK! Jag tror personligen att biografbranchens räddning finns i våra drakar. Själv föredrar jag min "Dolby ProLogic" hemmabio framför filmstäder! Vem vet? Kanske Draken någon gång i framtiden återigen blir en kommersiellt utnyttjad storformatsbiograf?

(Tillägg sommaren 2002: Visst blir den det! Heja Sandrews/Metronome! Många stora filmer och allt färre acceptabla biografer i Göteborg har lett till att Sandrews hyrt in sig på Draken för kommersiella visningar fr o m hösten 2002. Många välgångar och lyckönskningar med det projektet tillönskas!)

Victoria (SF) Det ställe där 70mm filmen först gjorde sitt intåg med South Pacific 1960, finns inte längre. En gång utrustad med 4 st projektorer, varav två stycken för 70mm har stympades Victoria ner till en singelmaskin Victoria 5, byggd för småbiografer och en non-rewind. Ett skrälligt DTS-ljud kompletterade eländet, där en gång sexkanaligt magnetljud och en gnistrande 70mm bild fanns. Den 2/6 2002 utförde SF slutligen det barmhärtighetsmord man så väl förberett genom metodisk och långvarig vanskötsel och stängde biografen för gott.

Palladium (SF) Har projektorer för 70mm. Palladiums stora salong är en fin biograf, som håller god standard. Ingen 70-bio precis. Duken är för liten. Med duktiga maskinister och Svensk Filmindustri till trots, har man fortfarande möjligheter att veva 70mm, även i analog form, vilket också gjorts ett antal söndageftermiddagar under några år.

Varken Filmstaden eller Biopalatset har möjligheter att köra 70mm! De har däremot goda möjligheter att köra hinkvis med popcorn! Det där med att få se nya 70mm-filmer på stor duk, kan vi nog glömma för Göteborgs del inom överskådlig tid! Det mesta verkar peka på att det är slut för gott och vi i framtiden får vara glada för om det överhuvudtaget visas film istället för datafil på offentliga biografer.

Ett citat från 70mm-trailern till "Borta med vinden" är kanske på sin plats?

"Look for it only in books. It is nothing but a dream remembered.
A civilization - Gone with the Wind..."

Det kan väl vara en lagom patetisk avslutning på denna halvbittra nostalgitripp?!


Stefan Adler
maskinist på Draken 1970-1988
maskinmästare på SF 1976-1980
Draken 2002