IN7OMM.COM
Search page
Deutsch | Language
7OMM e-News
Rumour Mill
Contact | Volunteers

WHAT'S ON IN 7OMM?
Todd-AO Festival
KRRR! 70mm Seminar
Widescreen Weekend
7OMM Festival
 

7OMM FILM
"Flying Clipper"
"The Hateful Eight"
"The Master"
"Oklahoma!"
"Scent of Mystery"
"2OO1"

IN LARGE FORMAT
Todd-AO
Ultra Panavision 70
Super Panavision 70
Dimension 150
DEFA 70
Sovscope 70
Technirama
IMAX
Showscan
Cinerama
Cinemiracle
70mm Blow-up

NEWS
2016 | 2015 | 2014
2013 | 2012 | 2011
2010 | 2009 | 2008
2007 | 2006 | 2005
2004 | 2003 | 2002

LIBRARY
Interview & People
Cinemas
DP70 / Norelco AAII
70mm Projectors
Rama Galore
Cinerama Remaster
70mm Engagements
SENSURROUND
Stories
Remember

THE 7OMM NEWSLETTER
2005 | 2004 | 2002
2001 | 2000 | 1999
1998 | 1997 | 1996
1995 | 1994 | PDF
 

in70mm.com Mission:
• To record the history of the large format movies and the 70mm cinemas as remembered by the people who worked with the films. Both during making and during running the films in projection rooms and as the audience, looking at the curved screen.
in70mm.com, a unique internet based magazine, with articles about 70mm cinemas, 70mm people, 70mm films, 70mm sound, 70mm film credits, 70mm history and 70mm technology. Readers and fans of 70mm are always welcome to contribute.

Disclaimer | Updates
Support us
Testimonials
Table of Content
 

eXTReMe Tracker
Extracts and longer parts of in70mm.com may be reprinted with the written permission from the editor.
Copyright © 1800 - 2070. All rights reserved.

Visit biografmuseet.dk about Danish cinemas

 

Från Sverige till Seattle
Mission Report från The Big Screen 70MM Festival

Read more at
in70mm.com
The 70mm Newsletter
Skrivet och fotograferat av: Anders M Olsson, Lund, Sverige Dato: 06.10.2013
Ett hotellrum med utsikt.

Under 1950 och -60-talen när Cinerama var som mest populärt skulle det ha varit så gott som omöjligt att resa runt i världen och besöka alla Cinerama-biograferna. De fanns i hundratals. Idag finns bara tre kvar, oräknat en eller ett par privata installationer som inte är öppna för allmänheten.

Jag hade redan besökt Bradford och Los Angeles (Hollywood), och den enda återstående var Seattle. I år (2013) fick jag chansen att åka dit så att min "samling" av befintliga Cinerama-biografer blev komplett.

Cinerama-biografen i Seattle är kanske den lättaste av de tre att nå med flyg. Från flygplatsen tar det bara 35 minuter med tåg till centrala Seattle. Därifrån behöver man sen bara gå norrut ett par kvarter från Westlake Station så är man där. Det är också väldigt lätt att hitta någonstans att bo. Det finns massor av bra hotell inom gångavstånd. Jag bodde på The Warwick Hotel som ligger så nära biografen att det nästan är för bra för att vara sant.
 
More in 70mm reading:

From Sweden to Seattle Mission Report from The Big Screen 70MM Festival

From Sweden to Seattle Gallery

Seattle Cinerama 70mm Film Festival 2013

Rare, Classic Films to Screen at Seattle Cinerama Theatre

Brief Cinerama report from Dave Strohmaier

Seattle's Cinerama Theatre is getting technical upgrade

Internet link:

seattlecinerama.com


 
Bion är ganska ful på utsidan. Byggnaden är bara en stor, överdimensionerad låda. På insidan ser det betydligt bättre ut. Den är väl inte jättevacker inuti, men funktionell, och man sitter bekvämt.

The Big Screen 70mm Film Festival är inget årligt arrangemang. Den arrangeras med viss oregelbundenhet, något slumpartat tycks det. Förra gången var för två år sedan. Jämfört med andra festivaler är det ett ganska basalt arrangemang. De har satt ihop ett program av 70mm- och Cinerama-filmer som visas rakt upp och ner utan några speciella åthävor. Där finns inga presentationer, inga föreläsningar, inga gästartister, inget programhäfte, inga souvenirer, inga överraskningar, inget mer än själva filmerna och en massa popcorn. Mot den bakgrunden är det väl inte så konstigt att publiken till 99% kommer från orten.

Hela festivalen pågick under 2½ vecka, men jag var bara där under den sista veckan. Mer än så behövdes inte eftersom de flesta filmerna visades mer än en gång. Med endast en eller två filmer per dag på programmet var det trevligt att också hitta andra saker att se och göra. Som tur är har stan många sevärda turistattraktioner och många bra matställen och kaféer. Starbucks har sitt huvudkontor här, så det finns ett Starbucks i nästan varje gathörn.
 
 
Redan första dagen träffade jag lokalbon Matt Lutthans som inte sparade några ansträngningar under veckan för att jag skulle trivas i Seattle. Matt är en känd profil bland oss Cinerama-entusiaster. För drygt 15 år sen bildade han The Cinerama Society of Seattle som propagerade för att den då rivningshotade biografen skulle räddas. Miljardären Paul G. Allen (en av Microsofts grundare) hörde talas om kampanjen, köpte biografen och lyxrenoverade den.

70mm-programmet började med några av mina favoritfilmer: Baraka, År 2001 - Ett rymdäventyr, Studie i brott och Sound of Music, och en inte så favorit - Patton - Pansargeneralen. Jag var tvungen att hoppa över Lawrence av Arabien för att ta hand om min jetlag.

Precis som i Bradford har biografen två filmdukar, en "platt" (som egentligen inte är helt platt, utan något lite välvd) för vanliga filmer och en kraftigt välvd Cinerama-duk. Men till skillnad från Bradford, där man bara trycker på en knapp, är det en komplicerad och tidskrävande procedur att växla mellan de två. Jag hade väntat mig att alla 70mm-filmerna skulle visas på den platta duken, men till min förtjusning visades allt på den välvda.
 
 
Cineramabiografen sedd från mitt hotellrum.

De flesta 70mm-filmerna såg väldigt bra ut på Cinerama-duken som går ända ner till golvet, men det ska sägas att trots att duken är vad man kallar louvered (d.v.s. består av ett antal vertikala band), har banden vinklats felaktigt så att de inte dämpar korsreflektioner. En duk i ett stycke skulle i själva verket ha fungerat bättre. Som det ser ut nu får man alla nackdelarna med den uppspaltade duken men ingen av dess fördelar.

Huvudmaskinrummet är ganska litet med tanke på att där måste få plats två ordinarie 35/70mm projektorer, en digital projektor och mittprojektorn till Cinerama. Man har löst det genom att sätta projektorerna på räls så att man kan flytta fram en maskin i taget till projektionsgluggen. Dessutom finns ytterligare två maskinrum för sidoprojektorerna till Cinerama.
 
 
C:a 10 minuter före pausen avbröts År 2001 - Ett rymdäventyr och ljuset tändes i salongen. Tydligen hade en man i publiken blivit akut sjuk, så ambulans måste tillkallas. Sjukvårdarna kom efter bara några minuter och tog honom till sjukhus. Vi fick veta att han hade blivit väl omhändertagen innan föreställningen så småningom kunde fortsätta. Därefter gjorde maskinisten något mycket sällsynt och lovvärt. Han spolade tillbaka ett par minuter och startade om akten så att publiken inte skulle behöva missa något av filmen.

Festivalen avslutades med två filmer i äkta tre-projektors Cinerama: Så vanns Vilda Västern och På vift med Cinerama. För mig var det höjdpunkten på min vecka i Seattle, även om visningarna inte var helt tekniskt perfekta. Förutom problemet med korsreflektioner var det stora problem med skärpan på sidoprojektorerna. Cinerama ska vara knivskarpt, men så var det inte här. Dessutom hade På vift med Cinerama ett väldigt brusigt ljudspår.

Det finns bara tre platser i världen där man kan se riktig tre-projektors Cinerama, och Seattle har potential att bli den allra bästa av dem. Festivalen förtjänar bättre än att bara vara en lokal angelägenhet för folk som bor här. Precis som sina "syskon" i Bradford och Los Angeles, borde bion kunna locka fans från hela världen. Förutsättningarna finns, men då behövs bättre marknadsföring, kringarrangemang och uppmärksamhet på de mindre tekniska bristerna.
 
 
   
Go: back - top - back issues - news index
Updated 22-12-16